Egen farbror blev vägen in för Madeleine

Man kan säga att Madeleines yrkesval avgjordes redan på högstadiet under ämnet som kallades fritt val. Då gick hon till Ryttershov och stod i den dåvarande kiosken med en av de boende. Hon älskade det!
– Jag hade en egen farbror! Vi blev väldigt goda vänner, säger hon.
Sedan dess har hon älskat att jobba med äldre, och dementa.
– Jag vet inte vad jag skulle ha gjort annars? När jag till slut går i pension så hoppas jag att de ringer in mig då och då så att jag kan få jobba lite extra. Det skulle bli ett konstigt liv utan alla mina äldre vänner.

Nu jobbar hon som sagt på Träffpunkten, där hon ordnar aktiviteter med och för de boende. Ibland blir det musik och sång, ibland boule, ibland pyssel. Som nu senast när hon var iväg och fixade några brickor så att besökarna kan få prova på decoupage (man klistrar bilder på en grej som får en slät och fin yta).
– Vi har provat en gång och det var några som tyckte att det var roligt. Vi har ju egentligen inte överdrivet med pengar till den här typen av aktiviteter, så det gäller att vara påhittig.

Den största glädjen för Madeleine är när någon sitter på Träffpunkten och är glad. Eller när hon fått någon att må bra.
Och så de goa skratten man får dagligen, så klart, de ska inte underskattas.

Visst låter det härligt med en egen farbror och goa skratt varje dag! Tack Madeleine för att du finns där för våra äldre, du är en riktig kommunskatt!

Publicerat av Anette Westerlund den 16 februari 2023, senast ändrad den 16 februari 2023