Stadsparken

Limmaredsstugan

Limmaredsstugan är den största byggnaden i Stadsparken och stod tidigare vid Limmareds glasbruk. Den är från slutet av 1700- och fungerade från början som förvaltarbostad och kontor för bruket.

I Limmared kallades huset sedemera för Sandinstugan efter glasblåsare Per-Olof Sandin som bodde här med sin familj på 1800-talet. Tillsammans med hustru Johanna fick han nio barn, varav sex nådde vuxen ålder.

I det stora rummet på nedre våning hölls ofta under familjen Sandins tid nöjestillställningar där även utskänkning kunde förekomma. Stugan blev en samlingsplats för traktens glasknallar.  Efter Per-Olof Sandins död 1889 tjänade den som logi för brukets många hyttpojkar under arbetsveckorna.

Brukspatron Fredrik Brusewitz skänkte Limmaredsstugan till Ulricehamns Hembygdsförening och Stadsparken 1917.

Fataburen

Fatabur är ett annat ord för en förvaringsbyggnad, en visthusbod. I Stadsparkens fatabur har bland annat matvaror förvarats. Tidigare stod stugan i Ryda, Nittorp.

1917 skänkte glaspatron Fredrik Brusewitz fataburen till Ulricehamns Hembygdsförening och samma år byggdes den upp i parken.

Båtmansstugan

Båtmansstugan har varit bostad för en av Ulricehamns båtsmän. Den var en av fyra båtsmansstugor som uppfördes runt 1760 vid nuvarande Rådmansgatan (tidigare Båtsmansgränd). Timmerstommen är kvar från denna tid.

Landets städer var under indelningsverkets första tid skyldiga att hålla manskap till flottan på samma sätt som landsbygden fick förse armén med soldater. Det var upp till borgarståndet i riksdagen att komma överens om hur många båtsmän respektive stad skulle bidra med. Det kunde gå hett till vid förhandlingarna – givetvis ville städerna hålla med och bekosta så få båtsmän som möjligt.

I fredstid höll Ulricehamn med 3-5 båtsmän, under krig flera. Dessa tjänstgjorde vid flottan i Karlskrona eller Göteborg. Båtsmän fick liksom soldater speciella namn, exempelvis Duva, Kaja och Kråka.

Båtsmansstugan är den av Stadsparkens byggnader som tillkommit senast. 1948 skänkte direktör Sven E. Svensson denna till hembygdsföreningen i samband med att Rådhusgatan breddades. De tre andra stugorna var då rivna.

Ryggåsstugan

Ryggåsstugan kommer från gården Haga i Tranemo. Beteckningen har den fått på grund av hur taket är byggt – vilande på ryggåsen mellan gavlarna. Det är en enkel stugtyp, vanlig bland allmogen. Den är från 1830-talet och här bodde på sin tid korpral Andreas Hag med hustru Ingrid Andersdotter och barn.

Andreas Hag levde 1795-1863 och deltog i krig mot Napoleon. Han blev aldrig sårad, men det berättas att det var nära en gång då en kula träffade hans kokkärl. Då ska korpral Hag ha svurit till, något han sa sig ångra resten av livet. Huset övertogs av sonen Johan Andersson med fru. De bodde i stugan till omkring sekelskiftet 1900.

1910 kom den som första byggnad till Stadsparken genom brukspatron Fredrik Brusewitz försorg. Han hade då köpt den på auktion av Johan Anderssons änka.

Enfotakvarnen

Där bäcken rinner idylliskt genom Stadsparken finns Enfotakvarnen. Den är en så kallad skvaltkvarn – kvarn med liggande hjul, lämplig för mindre vattendrag.

På Ulricehamns första stadskarta från 1643 finns inte mindre än elva kvarnar avbildade. Kvarnarna ägdes av borgarna i staden och de användes främst under vår och höst för malning av säd och sågning.

Enfotakvarnen är från slutet av 1700-talet och härstammar från gården Backen i Nittorp. 1917 kom den till Stadsparken genom donation av patron Fredrik Brusewitz.

Klockstapeln

Själva stapeln restes som ny 1932 på plats i Stadsparken, men dess klocka är äldre. Då man ersatte klockorna i Ulricehams kyrka 1929, hamnade den i hembygdsföreningens ägo. På en fråga från kyrkorådet om föreningen kunde tänka sig att uppföra en klockstapel i Stadsparken, blev svaret ja. Brukspatron Fredrik Brusewitz ordnade finansiering och länsarkitekt Allan Berglund gjorde ritningarna.

Exakt hur gammal klockan är, är oklart. Det har sagts att den härstammar ”från urminnes tider”. Vad man vet är att den tillverkats i Tyskland – den har ett tyskt gjutarmärke.

Fredriksbergs gård

I Stadsparkens närhet, där nu Hemrydsgatan och stjärnhusen ligger, fanns förr Fredriksbergs gård. Gården var ett landeri, en jordbruksfastighet som låg inom stadens donationsjord, det vill säga mark som av staten tilldelats staden i samband med att staden fick sina stadsprivilegier. Landeriet ägdes av en medborgare i staden och nyttjades oftast som sommarbostad. Marken i sin tur arrenderades ofta av stadens borgare.

Stora delar av gårdens byggnader revs 1955, innan stjärnhusen och radhusen byggdes. Den gula huvudbyggnaden finns kvar idag.