Grönområden

Biologisk mångfald

Insekter är en viktig del i ett hållbart ekosystem. Cirka 90 procent av alla blomväxter behöver hjälp av pollinatörer för att bilda frön. Utan pollinering blir det till exempel inga äpplen på träden, bär på buskarna eller tomater på plantorna.

På grund av förändringar i samhället har antalet boplatser och mängden mat för insekter minskat, vilket i sin tur gör att även djur- och växtarter minskar. En anledning till minskningen är omställningen till biologiskt fattiga miljöer som till exempel stenlagda ytor, skogsplanteringar samt trädgårdar och tomter med kortklippta gräsmattor. Utöver detta är även borttagning av döda träd och grenar, igenväxning av våtmarker och förorening av vattendrag en bidragande faktor. Klimatförändringar, invasiva arter och användningen av förädlade trädgårdsväxter som saknar nektar och pollen förstärker i sin tur problemet, vilket gör det ännu viktigare att bevara och skapa miljöer som insekterna trivs i.

Ängsmarkens historia

Ängen har funnits i Sverige i runt 2 500 år, enda sedan tidig järnålder. I det traditionella jordbrukssamhället var den slagna ängen den viktigaste delen i odlingslandskapet då betesdjurens vinterfoder kom från den. Det fanns ängsmarker i hela landet och dessa utgjorde en stor del av Sveriges yta, men när jordbruket moderniserades minskade ängsmarken drastiskt. Idag finns det cirka 7 000 hektar ängar kvar, jämfört med drygt en miljon vid 1800-talets slut. Det är mindre än 1 procent.

Ängsmarken är en av vår mest artrika naturtyp. Här finns hundratals växter, svampar, insekter och andra djur som både hittar mat och har sin boplats i ängen. En så kallad hårdvallsäng kan innehålla upp till 50 till 60 olika växtarter på en enda kvadratmeter. Utöver ängens ovärderliga värde för den biologiska mångfalden är den även viktig utifrån vår kulturhistoria och ur ett pedagogiskt värde. Den är även tilltalande att se på och kan ge en rogivande känsla.

Vårt arbete

Vi har påbörjat ett arbete med att omvandla delar av gräsmarker som finns i parker och naturmark till slåtteräng och ängsmark. Det gör att pollinerarna får större tillgång till blommor, men även att vi kan minska kostnaderna för skötsel.

Publicerat av Rebecca Berndes den 12 augusti 2024, senast ändrad den 12 februari 2025 av Elin Ohlsson